Glaciär, myskoxe och sälar i Alpefjord

Under natten hade fartyget tagit sig in i Alpefjord. Det var den smalaste av alla fjordar vi gick in i med fartyget. Fjorden omgavs på ömse sidor av spetsiga bergtoppar på upp till 2 700 meter. Flera glaciärer kom ner från bergssidorna.

Huvudmålet för morgonens zodiakkryssning var att studera Sefströms glaciär. Den kom ner från fjordens östra sida och sträckte sig tidigare ut över hela fjorden. Därigenom var fjordens inre delar var helt avskurna. Under de senaste åren har glaciären successivt minskat i omfång så att den lämnat en smal öppning utefter den västra sidan. Vi skulle nu se hur bred den öppningen blivit.

Vi gav oss iväg i zodiakerna på det spegelblanka vattnet. Det var mulet och lite disigt. Temperaturen måste ha legat några grader under noll, för det frös nyis på vattenytan. Några mindre isberg och isflak flöt på vattnet. När vi närmade oss glaciärkanten kom en ringsäl simmande. Den tittade storögt på oss innan den dök.

Kalvningsyta på glaciären

Splittrad kalvningsyta

Hur kom stenblocket dit?

Vi följde glaciärkanten mot den sidan där den lämnat stranden. När vi rundade hörnet såg vi plötsligt en myskoxe på bergssidan. Den stod liksom i en liten grotta och tittade på oss. Vi gled sakta närmare med zodiakens motor nästan ljudlös. Myskoxen stod länge kvar. Först när vi nästan nått land rörde den sig sakta och värdigt bort utefter bergssidan.

När myskoxen kommit en bit bort for vi in i öppningen vid glaciären med normal motorstyrka. Glaciärkanten låg nu bortåt hundra meter från stranden. Här hade det frusit mycket nyis, så zodiaken fick fungera som isbrytare. Över oss seglade en korp.

Vi gick iland och sträckte på benen på en liten landtunga vid bortre ändan av glaciären. Några tog också en promenad upp på den innan vi begav oss tillbaka mot fartyget. På hemvägen följde vi glaciären på nära håll och kunde verkligen se hur brottytan såg ut. Den var mycket splittrad och full med tunnlar och sprickor. I det här skenet och med en del snö uppe på isen var heller inte ytan lika blåskimrande, som t ex Smeerenburgglaciären på Svalbard.

Intill glaciären låg en storsäl och vilade på ett isflak. Vi styrde emot den. Men ganska snart masade den sig ner i vattnet och försvann. Vi hade nu varit ute i över två timmar och satte högsta fart mot fartyget.