Vår resa till Svalbard, Nordöstra Grönland och Island den 11-30 september 2009


Marianne och jag gjorde en kryssning/expedition med fartyg i arktiska farvatten i september 2009. Jag ska berätta lite om själva resan och vad vi såg och upplevde på den. Lite mer kött på benen finns i länkarna till höger.

Själva kryssningen/expeditionen
Själva kryssningen/expeditionen startade i Longyearbyen på Svalbard den 12 september. Men för att komma dit måste vi flyga reguljärt via Oslo redan på morgonen den 11 september. Vi fick därför en extra dag i Longyearbyen. Det hade gärna fått vara fler.

Vi följde med M/S Quest, ett fartyg som nu går som kryssnings/expeditionsfartyg i Arktis och Antarktis. Fartyget är speciellt anpassat för att kunna ta sig fram i is till annars svåråtkomliga platser. Det var också så det användes här. Det tog sig in och ankrade upp vid platser, där man kunde träffa på vilda djur - i vårt fall mest isbjörnar och myskoxar - och få vackra och/eller spännande naturupplevelser såsom höga, branta berg, glaciärer och isberg. Sedan gjorde vi kryssningar med små gummibåtar, s k zodiaker, bland isbergen eller tog oss i land och gjorde små vandringsturer. Här och var på dem hittade vi också hundratals eller t o m tusentals år gamla fornlämningar efter inuiter i form av bostadsrester och gravar.

Fartygets resrutt framgår av kartan, som tyvärr inte är klickbar.

Vi gjorde två landstigningar på Svalbard innan vi gav oss ut på havet. Där följde vi bältet av packis som täcker havet kring Nordpolen och löper utmed nästan hela nordöstra kusten av Grönland.

Ungefär mitt på Grönland, utanför de stora fjordsystemen Kejser Franz Josephs Fjord och Scoresby Sund, kan man så här års ofta via en öppning i packisen komma in i fjordsystemen. Vi tillbringade sju dagar där med sammanlagt elva landstigningar på olika platser.

Därifrån begav vi oss ut över Danmarkssundet till Island. Vi följde dess västkust och kom på kvällen den 24 september in i hamnen i Keflavik. Den arrangerade resan avslutades efter bad i Blå lagunen och sight-seeing i Reykjavik den 26 september.

Vi stannade kvar på Island för att på egen göra "Gyllene cirkeln" som bl a innefattar besök vid förkastningsbranten Thingvellir med det ursprugliga Alltinget, vattenfallet Gullfoss och Geysirområdet, som givit företeelsen med periodvis sprutande vattenkaskadrar ett namn. Vi gjorde också ett tvådagarsbesök på Vestmannaeyar och tittade på följderna av det stora vulkanutbrottet där 1973. Den 30 september flög vi hem till Stockholm igen med reguljärflyg.

Vädret
Årstidsmässigt företog vi resan i övergången från höst till vinter. När vi landade i Longyearbyen den 11 september hade höstens första snöfall kommit föregående natt. Bergstopparna runt staden var fortfarande pudrade av snö. Temperaturen låg omkring noll grader. Den första zodiakkryssningen två dagar senare företogs i snöglopp.

Nysnö på bergssidorna på Svalbard Dimma i Nordvestfjord på Grönland

Under överfarten till Grönland var det relativt lugnt väder första dagen. Under den andra blåste det upp en storm som fick fartyget att rulla besvärande mycket.

På Grönland hade vintern kommit. På de flesta ställena var marken täckt av ett tunt snölager på de ställen det inte var för brant för snön att ligga kvar. Vi hade omväxlande solsken, dimma, lätt regn eller tunt snöfall. Vi kände sällan av någon vind eftersom vi var inne i trånga fjordar, ofta omgivna av mer än 1 000 meter höga berg. Temperaturerna låg även här ofta kring noll. Ibland blev det dock ganska många grader kallt. Dagarna efter det att vi lämnat Grönland hade man förutspått tjugo minusgrader.

Vi hade bråttom till Island för att hinna fram innan ett lågtryck med stormvindar skulle drabba ön. Vi hann fram med ett dygns marginal. På Island hade vi alla väder - solsken, mulet, regn, hagel, snö, dimma, vindstilla och storm - ibland inom en timme. Det enda säkra var att så här som det är nu kommer det inte att vara om fem minuter. Temperaturen varierade här mellan noll och tio plusgrader. Konstigt nog hade vi solsken, vindstilla och några plusgrader under hela vistelsen på Vestmannaeyar.

Vad fick vi se
Vi åkte hit för att få naturupplevelser och få se vilda djur. Och det fick vi gott om. På Svalbard fick vi se isbjörnar på nära håll men inga sälar eller valrossar. Vi såg heller inga polarrävar, men det hade vi heller inte väntat oss. Här fanns det gott om glaciärer men inte så många eller stora isberg.


På Grönland såg vi många myskoxar, även på nära håll. Vi såg en del sälar men sällan riktigt nära. Här såg vi inga isbjörnar. Det hade vi inte heller väntat oss, de är mer skygga för människor här än på Svalbard. Vi såg spår efter polarrävar, harar och lämlar men inte djuren själva. Vi såg många glaciärer och ett otal isberg av alla färger och former. Det var gott om höga, vilda berg,

Storsäl i Alpefjord på Grönland några på mer än 2 500 höjd, resa sig direkt från
havsytan. Naturscenerierna var oftast överväldigande men på ett helt annat sätt än i Antarktis.

På havet såg vi gott om valar, mest knölvalar, några på mycket nära håll. Vi såg också späckhuggare och vitnosdelfiner. På avstånd såg vi också en blåval i Danmarkssundet. Sådana finns det bara några tusental kvar av. Det är därför inte många som fått uppleva det.

På Island såg vi inga vilda djur men väl glaciärer, förkastningsbranter, vattenfall, geysrar och helt fantastiska lavafält och bergsformationer med vulkaniska bergarter.


Trots att alla flyttfåglar redan dragit söderut såg vi ändå en hel del fåglar. På havet och kring kusterna dominerade stormfåglar och vittrutar. På land på Grönland fanns mest korp och snösparvar. Men vi såg ock-så pilgrimsfalk, havssula, tretåig mås, storlabb, sångsvan och skärsnäppa och många fler arter.

Vittrut vid Björneöer på Grönland  
Slutintryck
Vi fick se och uppleva allt det vi hade drömt om och mycket mer. Intrycken var oftast överväldigande. Och allt var så välorganiserat att det enda vi själva behövde tänka på var att alltid ha vår utrustning - alla polarkläder och kameror m m - i ordning så att vi med kort varsel kunde gå ut i gummibåtarna. En helt fantastisk resa.