Knipor vid Trekanten

Lyssna på knipan
 music player.

Knipan häckar mest vid sjöar i Norrlands skogsland. Det förekommer också att den häckar här och var i Mellan- och Sydsverige. Den flyttar på senhösten undan isen men återkommer till häckningsplatserna då de första vakarna bildats.


Hanen är teck-nad i svart och vitt med en strimmig över-gång längs sidorna. Den har en rund vit fläck bakom näbben. Honan har brunt huvud, vitaktig halsring och gråbrun rygg. I flykten är större delen av vingar-nas inre hälft vit på båda könen. När den flyger upp hörs ett vinande ljud från vingslagen.

Som bo utnyttjar knipan ihåliga träd eller uppsatta holkar. Äggen lägga i maj-juni och ruvas av honan i en månad. Födan består av blöt- och kräftdjur.

Första gången jag såg en knipa i Trekanten var i april 2009. Det var en ensam hane, som låg utanför Trekantsstranden. Det var en överraskning.

En ännu större överraskning fick jag den 26 maj när en kniphona simmade runt nästan hela sjön med nia nästan nykläckta ungar. Jag följde dem från stranden mot Nybohov fram till Matningsviken. Sen släppte jag tyvärr kontakten med dem utan att se vart de tog vägen. Det var enda gången det året jag såg kniphonan med ungar i sjön.

Den 18 april 2010, samma dag som isen försvann, dök det återigen upp knipor på ungefär samma ställe vid Trekantsstranden. Den här gången var de ett par. De stannade kvar och höll sig utefter Trekantsstranden och invid Matningsviken till dess hanen försvann i månadsskiftet april-maj och honan någon vecka senare. Den 23 april utförde de en slags parningsdans. Men såvitt jag kunde se häckade de inte i eller omkring Trekanten.

Honan dök dock återigen upp vid Trekantsstranden den 10 juni, nu med fyra små ungar. De låg kvar i sjön månaden ut även om det mot slutet bara fanns tre ungar. En ensam unge gjorde ett nytt återbesök i mitten av juli.

Vill du läsa mer om kniporna 2010 och se på bilder och filmer från bl a parningsdansen och på ungarna kan du göra det här.

Källa utom egna iakttagelser: Fåglar i färg av Sigfrid Durango, 1958.